Tinas tankar

För att...

2012-02-03T08:43:00.003+01:00

...när man har sovit ungefär tio timmar, med endast några få uppvaknanden av lillebrors hosta, så kan man känna sig ganska pigg i hjärnan och sugen på att fixa en massa grejer. Fysiska grejer. Då är det ganska frustrerande att foten inte riktigt hänger med. Och ganska oroväckande att knät som sjukgymnasten undersökte i går för det börjat göra ont gör om möjligt lite ondare. Jag hatar uttrycket "om det inte är det ena så är det det andra". Är det för att det är kallt ute?

Nu ska jag lämna febrig lillebror i soffan och sovande make i sängen för att trotsa snöovädret och ta mig till tantrehaben. Där ska jag styrketräna som en puma. Sen ska jag återvända till soffan för att få ner svullnaden i foten efter äventyret. Då måste jag hitta sängar på nätet åt ungarna eftersom vi skänkte deras till mindre privilegierade när vi flyttade från Grekland. Göra adressändring. Vika ihop en torr tvätt och hänga upp en blöt. Laga mat. Läsa ut min bok. Skicka iväg Fia-Lotta på bio med väninnorna. Och sen är det fredagsmyyys.

Hur ser er fredag ut?

Fast å andra sidan...

2012-02-01T22:27:00.004+01:00

... är det väl modernt med sådana sammetsmönstrade tapeter igen? Tänker jag efter att ha besökt renoveringsobjektet i dag. Och fått veta att det är samma tant som bott där i fyrtio år och antagligen inte tapetserat om sedan 70-talet. Den där tapeten sitter även på innerdörrarna och på garderobsdörrarna...

Jomensåatt. Det här blir kul. Och i dag gick jag ut utan kryckor.

I dag är dagen det vänder...

2012-01-31T14:37:00.003+01:00

Nu blir det till att kavla upp ärmarna för vi har köpt en lägenhet där vi får möjlighet att sätta vår egen prägel. Vänta.

Hahahahahahahahahahahahaha...

Ett renoveringsobjekt, alltså.

Hur som helst kan i dag vara dagen då det vänder. Det var inte en dag för sent, om ni frågar mig.

Varför ifrågasätta...?

2012-01-31T09:57:00.004+01:00

När vi pratar lån fattar inte vår personliga bankkvinna hur vi klarar oss med en lön. Jag skulle kunna vända på det och inte fatta vad andra familjer som har två löner gör med sina pengar? Vi har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Vi åker på semester varje sommar och barnen har aktiviteter, får månadspeng, födelsedagspresenter och julklappar. Vi äter ute och går på bio ibland. Har en ganska fin bil. Är livet en tävling och den som konsumerar mest vinner? För mig är det bästa i livet gratis. Att gå en mil i skogen är faktiskt svårslaget.

Jag kanske skulle satsa på en karriär som rådgivare inom privatekonomi...

Olika besked...

2012-01-25T10:01:00.003+01:00

Sjukgymnasten tyckte att jag skulle skynda mer långsamt. Hon rekommenderade inte att jag skulle börja belasta foten så hårt som läkaren verkade tycka. Inte gå utan kryckor. Hon satte nästan i halsen när jag sa att jag hade gått hemifrån till henne. En sträcka på en kilometer. Det tog 50 minuter. I snömodd och på dåligt plogade trottoarer.

Nu har jag fått lite tantövningar som jag kan utöva i rehab-gymmet. Det är så skönt att röra sig...

Och Sverige är ju fantastiskt på många sätt. Nog för att jag fick betala en förmögenhet för två läkarbesök inklusive röntgen men sen fick jag ju frikort. Vilket ju betyder att jag får träna gratis hos sjukgymnasten. Hur mycket jag vill. Och få gratis sjukvård i ett år. Jo. Man måste se det som är positivt!

För att återgå till Grekland...

2012-01-24T07:56:00.005+01:00

Jag har liksom inte fattat det tidigare, men det finns ingenting som motsvarar kronofogden i Grekland. Om man är skyldig pengar så är det lätt att komma undan. Om man inte betalar telefonräkningen så händer inget mer än att telefonen stängs av. Men det kommer ingen som jagar en att betala skulden. Nu är det inte obetalda telefonräkningar som är det stora problemet i Grekland utan skatteflykt som stora och mäktiga män med kontakter ägnar sig åt. En klick människor som hjälper varandra att komma undan. Observera att detta inte handlar om det "vanliga" folket. Det är rika människor som hjälper varandra att bli ännu rikare.

Här kan ni läsa en artikel om 4152 stycken greker som är skyldiga 15 miljarder euro tillsammans. En av dessa, Nikos Kassimatis, är ensam skyldig den grekiska staten 952 miljoner euro.

?

Sprid kunskapen. Lägg energin på att få dessa människor att göra rätt för sig...

Vid akut behov...

2012-01-23T22:35:00.002+01:00

... av att läsa min blogg i mobilen så har jag gjort en inställning nu som underlättar det. Om det nu är någon som skulle känna ett akut behov av att läsa min blogg vid något tillfälle då datorn är långt borta...

Vem ska få svara på frågan...?

2012-01-23T19:34:00.004+01:00

I dag mindes barnen hur deras grekiska klasskamrater reagerade på lektionerna när deras lärare ställde en fråga. Vadå räcka upp handen och vänta på sin tur? Lite mer som att den som skriker högst och viftar mest med armar och ben får svara, kanske?

I alla fall. När ungarna satt och pratade om detta och skrattade så tårarna sprutade så insåg jag en sak. Jag tittade på mina fina barn och såg deras glädje över att ha detta minne. Jag förstod att jag har gett dom en gåva. Att få se världen. Att få uppleva någonting annat. Och jag skulle inte vilja ha det ogjort. Trots att det har varit krångligt det senaste halvåret.

Och, nej, det var inte alltid den som skrek högst som fick svara på frökens fråga...

Ett litet steg för mänskligheten...

2012-01-23T09:32:00.004+01:00

... men ett stort steg för mig. Ordentligt haltande kunde jag faktiskt gå lite helt utan kryckor i morse. Knappt tre veckor efter att jag bröt fotleden. Det gör ont men inte så ont att jag inte kan bita ihop. Jag tror på analysen att det är bättre att röra sig med en liten smärta än att vara helt still. Det måste ju snabba på rehabiliteringen.

Min fraktur i foten var ju ett okomplicerat brott som inte behövde opereras. Och så här i efterhand tänker jag att det var nog bra att jag valde skenan istället för gips. Det underlättar nog när man ska komma upp på fötter igen.

Men jag höll på att bli helt galen ett tag där. Visserligen är det lång väg kvar men det är ju bara att börja traska, liksom...

Anteckning...

2012-01-22T18:40:00.003+01:00

Kom ihåg. Om jag ska bryta foten någon mer gång är det smartare att planera in det till vår, sommar eller höst. När det inte är snö och isgata ute på trottoaren. Det kommer att underlätta rehabiliteringen.

I dag var jag ute på en promenad för första gången på 19 dagar. Visserligen bara runt kvarteret. Och, njo, det går faktiskt framåt. Envis som synden är mitt mellannamn. Men snön och vintern krånglar till valet av sko, eftersom jag har en skena som ska få plats i skon. Och så är jag livrädd att halka till och "slå upp" skadan. Så. Välj rätt årstid nästa gång...

Blod, svett och tårar...

2012-01-19T08:40:00.005+01:00

Jag får säga att läkaren jag träffade på återbesöket inte var den mest sympatiska, för att uttrycka mig snällt. Jag var inne hos henne i tre minuter. Hon såg på röntgenbilderna. Sa att jag hade satt på skenan lite fel. Inga instruktioner mer än att det kommer att göra ont ett tag till men att det kommer att läka. Blev uppmanad att börja stå på foten. Men inte om det gör ont. Tack och hej, nästa patient.

Men det gör ont när jag står på foten.

Ja, inte blod kanske. Men lite svett och en hel del tårar blir det är jag ska börja trampa på foten igen. Det känns som en omöjlig uppgift just nu. Är det jag som är larvig, tänker jag?

Jag har vunnit ett pris...!

2012-01-16T17:03:00.008+01:00

Tusen tack Steve!

Med detta pris följer två uppgifter. Man ska tacka den personen man fått den av samt länka till den personen. Så, tack Steve på bloggen Steve reflekterar! Och sen ska man skicka utnämningen vidare till fem bloggar som har mindre än 200 följare och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dom.

Jag vill därför skicka denna bloggutnämning till:
Aktuellt i Grekland med förhoppning om bra hälsa, Ingabritt!
Livet på citronodlingen eftersom ett tvillingpar har anlänt ganska dramatiskt till familjen.
Det förskräckliga familjelivets härligheter eftersom en liten pojke alldeles nyligen fötts, även här. Nyfödingar måste få pris!
Tycka och tänka eftersom det blev en flytt från Grekland till Sverige även på denna blogg.
Min plats i solen eftersom Lotta är så positiv, har en jättefin blogg och aldrig slutar kommentera hos mig fast jag är världssämst på att kommentera hos andra!

Framsteg...

2012-01-16T16:32:00.006+01:00

Eftersom jag kunde sätta ner foten och låta blodet rusa dit utan att det gjorde så ont att jag skrek rakt ut i morse så tänkte jag fira årets deppigaste dag med att följa med maken på storhandling och komma ut för första gången på nästan två veckor. Jomensåatt. Det slutade med att jag låg under täcket i tre timmar med någon slags frossa. Normalt? Eller som ett resultat av att jag har ätit alldeles för lite under dessa veckor eftersom jag absolut inte har rört mig något och därmed nojat lite över risken att jag går upp i vikt? Men jag har mindre ont och tror inte att jag har gått upp något. Lika med framsteg.

I morgon ska vi lägga bud på några lägenheter...

"Du kan inte tro det...

2012-01-13T18:02:00.004+01:00

... men om du stoppar in handen här känns det som Greklandsvärme" sa den lilla Fia-Lottan när torktumlaren tumlat klart och hon skulle hjälpa mig att ta ut kläderna. Jag ääälskar Greeekland, fortsatte hon sen sjungandes in i duschen...

Inte helt logiskt...?

2012-01-08T13:25:00.003+01:00

Jag har skickat iväg maken på bostadsvisningar medan jag sitter med foten i högläge. Jag säger vilka visningar han ska gå på och han rapporterar till mig. Hur som helst. Jag är nu i läget där jag kan tänka mig att prioritera bort saker och välja en mindre lägenhet som har en större matplats för att mitt älskade matbord ska få plats. För det är så konstigt att den mindre lägenheten i samma område som den större lägenheten har större kök. Men asså? Jag kan nästan inte gå vidare om jag måste sälja matbordet...

Long time no see...

2012-01-07T13:43:00.006+01:00

Jag var tvungen att tänka till för att minnas lösenordet till den här bloggen. Ett tecken på att det är dags att lägga av på riktigt?

Julen var okej. Tomten kom och vi har ätit gott. Beskedet att maken inte fått jobbet han sökt fick sjunka in under julhelgen och vi började äntligen leta eget boende på nätet, har sett en lägenhet och ska på fler visningar i morgon och kommande helger. Vi har en plan och det känns bra. Nyår firades på annan ort och några dagar in på 2012 bröt jag foten under en springtur i regn, blåst och mörker. Det var ungefär vad jag inte behövde. Men det är ju bara att acceptera läget.

God fortsättning till er alla och jag önskar er allt gott inför 2012.

Granen står så grön och grann i stugan och en knäpp på näsan...

2011-12-24T09:44:00.006+01:00

Förra julens gran.

Årets gran är fyra vita A4 papper på golvet. Snacka om platt fall.

Jag väntar på dagen då jag i mitt hjärta kan släppa drömmen om Grekland. Det är lättare sagt än gjort, nämligen. Jag har till och med svårt att titta på alla förra årets bilder utan att det hugger till i hjärtat. Men jag har lärt mig min läxa. Jag förstår att jag inte uppskattade allt jag hade tillräckligt mycket. Jag erkänner. Och de senaste månaderna har jag varit djupt tacksam över det lilla jag har. Vissa dagar har jag fått kämpa hårdare för den känslan. Andra dagar har det varit helt naturligt. Det var min knäpp på näsan. Kanske jag behövde det?

Så här på julaftonsmorgonen och inför nyår känner jag ändå en allt starkare känsla över att det nya året kommer att bli ett bra år. Kanske kommer vi inte att flytta in i en lyxvilla och kanske fick inte maken det där bättre jobbet. Men vi har det faktiskt bra. Om inte annat så är det upp till oss att göra det bra.

God jul till er alla. Må era juldagar fyllas av kärlek, tacksamhet och framtidstro.

En titt in i vårt hus så här dagen innan julafton...

2011-12-23T11:31:00.001+01:00

Storebrors tittar på discovery channel på teve på hög volym men överröstas av Andrea Bocelli som sjunger på ännu högre volym. Hemtrillade grekiska köttbullar som steks samtidigt som skinkan börjar sprida sin doft från ugnen. Lillebror ligger på golvet och spanar in julklapparna som hamnat på det vita pappret. Fia-Lotta går runt med städtrasan och sjunger julsånger och försöker komma upp i Andreas nivå.

Maken är på lugnet på jobbet.

I går fick vi ett besked som först kändes mindre positivt. Men när det sakta fick sjunka in känns det nu bra. Mycket bra till och med. Lite som en julklapp, faktiskt. Hur det nu kan kännas så när man inte får ett jobb man har sökt? Hur som helst. Vi har levt med pausknappen påslagen i två och en halv månad i väntan på beskedet så nu kan vi äntligen trycka på play igen.

Meddelande till jultomten...

2011-12-22T18:42:00.002+01:00

Från Fia-Lotta till Tomten. Klicka på bilden för att kunna läsa texten.

Julgodis...

2011-12-20T20:44:00.002+01:00

Eftersom Maja ville ha receptet. Om ni googlar runt på hemlagad bounty så kommer ni stöta på detta recept. Jag hittar inte vem som har uppfunnit den från början. Om någon vet får ni gärna skicka en kommentar.

Bounty

50 g smör
1/2 dl sirap
1/2 dl florsocker
2 dl vispgrädde
200 g kokosflingor
200 g choklad

Blanda smör, sirap, florsocker och vispgrädde i en kastrull. Låt koka i 5-8 minuter, tills smeten blir lite seg. Rör om då och då. Tillsätt kokosflingor och låt smeten svalna något.

Rulla små bollar och lägg dom i kylen minst en timme.

Smält chokladen över vattenbad. Doppa bollarna i chokladen. Låt stelna på bakplåtspapper.

Förvara i kylskåp.

Snålhet, vardagsmotion och ren lycka...

2011-12-19T20:26:00.004+01:00

Ungarna dör nästan av lycka över snön som fallit och är nu helt säkra på att vi får en vit jul. Jag själv, som är mer ärrad av livet än de små, misstänker att det hinner töa bort men det är inte det jag ska skriva om. Förresten gillar jag tanken att leva på hoppet.

Vi sålde och gav bort allt som hade med vintersport att göra den där augustimånaden då vi flyttade till Grekland eftersom vi trodde det var för alltid. Men nu står vi här i snöslasket, igen, och saknar till exempel pulkor. I morse åkte bilen med maken till jobbet och busskortet hade gått ut. Och jag ville överraska ungarna med pulkor efter skolan. Men ville inte förnya busskortet. För att jag är snål. Så då fick jag helt enkelt gå om jag ville komma någonstans. Och började så traska i snöovädret. Vägen var okej men snöblåsten var jobbig. Tur och retur landade jag på ungefär en mil. Och det är ju vad jag brukar gå så benen var okej. Men armarna fick sig en rejäl omgång av att bära hem pulkorna. Det kallar jag för vardagsmotion på hög nivå!

Belöningen kom i form av glittrande ögon som åkte pulka hela eftermiddagen...

Svensk invandringspolitik...

2011-12-15T21:01:00.003+01:00

Fia-Lottas klasskompis kusin ska bli utvisad. Jag vet inga mer detaljer än så. Men när invandrade barn som har fått börja i svenska skolan, lärt sig svenska språket och integrerats i det svenska samhället utvisas efter flera år borde det lysa rött och larmsignaler tjuta så att alla får hörselskador. Jag är inte av åsikten att Sverige ska ta emot hela världens flyktingar. Men systemet måste ändras. Det är inhumant och det gör mig upprörd!

Dagens insikt...

2011-12-14T18:23:00.002+01:00

Miniköket är alldeles för litet för att kunna hantera en fyrdubbel sats med hemlagad bounty. Så nu har jag färdig bounty på köksbordet och på diskbänken och ofärdig bounty i halva kylskåpet. Jahapp. Nähäpp. Om jag skulle ta och fixa lite mat nu då? Jomensåatt. Lite bounty till middag, kanske...

När det inte är meningen att ske...

2011-12-14T12:52:00.004+01:00

I går påbörjade jag operation julgodis. Jag skulle göra hemlagad bounty. Mums. Och googlade fram ett recept som verkade busenkelt och satte igång. Men när kokosröran var färdig kändes det som att jag hade haft i för mycket smör och tittade på receptet igen. Jag hade haft i rätt mängd. Men det kändes inte rätt ändå. Så jag googlade efter andra recept. Och alla andra recept jag hittade innehöll betydligt mindre smör. "Mitt" recept hade fyra gånger så mycket smör. Och jag tog mig för pannan och himlade med ögonen. Men istället för att slänga allt tänkte jag fyrdubbla receptet och baka åt hela släkten. Så operationen fortsatte i dag. I skrivande stund osar det bränd choklad i hela minibostaden eftersom jag lyckades bränna den. WTF. Kokosröran åkte in i kylen igen och jag satte mig med armarna i kors med en trumpen min. Nähäpp? Det verkar ju inte vara meningen att jag ska göra något julgodis?

Lite kaffe på det, kanske...

Vi hade i alla fall tur med vädret... (?)

2011-12-13T20:41:00.003+01:00

... eller...?

Frågan är ju. Vad skulle jag uppskatta mest? Förra vinterns snötäcke från september till maj eller årets ynka plusgrader och regn? Snö som lyser upp eller gråväder? Jag gillar ju inte att frysa, till att börja med. Och visst handlar det om att bära rätt kläder. Men, vädermässigt, jag gillade ändå förra vintern i Grekland allra bäst...

Utmanad...

2011-12-10T21:41:00.005+01:00

Jo, jag blev ju utmanad av Brysselkakan. Okej då. Fem saker ni, kanske, inte vet om mig:

* Jag har spelat volleyboll i tio år och har deltagit i flera junior SM. Och om jag minns rätt vunnit silver där som bäst...

* Jag har en inbyggt GPS och hittar bättre än andra människor. Men jag har aldrig lyckats göra något särskilt av den talangen...

* Jag tog körkort vid 38 års ålder. Bättre sent än aldrig...

* Jag har haft 14 olika hem hittills i livet. Siktar på en fast punkt under en längre period nu...

* Jag är en riktig sömntuta och mår som allra bäst när jag får sova nio timmar per natt. Vilket ju aldrig händer...

Nu utmanar jag:
Eva
Åsa
Millan
Ingabritt
Marina
Karro
Robsin
Mini
Linda
Johanna
Helen

Till alla som oroade sig...

2011-12-09T19:32:00.002+01:00

Maken fick på vinterdäcken i dag. Bättre sent än aldrig.

Vi hade vinterdäck, av bra kvalitet, som vi sålde 2010 när vi trodde att vi flyttade till Grekland för alltid...

Ser inte ljusningen än...

2011-12-09T19:28:00.002+01:00

... men anar den...

För övrigt vill jag inte skriva vad jag tänker om vädret nu. Men det kan sammanfattas med tre bokstäver. B. L. och Ä.

Som man planerar får man ligga...

2011-12-08T10:57:00.003+01:00

Min man, Greken, tillbringar sin lediga dag med att panikartat leta vinterdäck på blocket. Varför göra det innan halkan slår till när man lika väl kan göra det när halkan väl är ett faktum? Det tillför ju lite spänning, om inte annat. Greker...

Ur ett nytt perspektiv...

2011-12-05T11:38:00.003+01:00

När jag stod i början av springspåret i morse drabbades jag av en insikt. Jag tar det åt det andra hållet. Fel håll, liksom. Tvärtom. Och tänk vad befriande det är att se saker och ting ur ett annat perspektiv. En sten ser ju inte likadan ut från olika håll. Ungefär. Vägen blev helt annorlunda. Så jag tänker fortsätta dagen i samma linje. Vid middagsbordet ska jag sätta mig på andra sidan bordet och när jag ska lägga mig i sängen tänker jag ta platsen till höger istället för till vänster.

Gör du alltid saker på samma sätt?

Hur man vänder det hela...

2011-12-04T16:42:00.004+01:00

Detta hjälpte mig i dag. Ett halsband med ett öga på och en lång och snabb promenad. Prova gärna på det där hemma om ni hamnar i en jobbig situation. Det kanske funkar på er också?

Förövrigt är min filosofi för välmående; motion, bra och nyttig mat och ordentligt med sömn, kryddat med en stor dos kärlek. Följer man de reglerna klarar man av nästan vad som helst...

Säger hej till mina nya svenska vänner...

2011-12-04T13:24:00.003+01:00

... de två djupa och mörka ringarna under ögonen som ingen concealer i världen kan trolla bort. De som kom fram lite så där lagom efter att vi flyttade hit och som bara har förvärrats med tiden, för att fullkomligt explodera den senaste tiden. Mörka ringar under ögonen, magont och sömnsvårigheter blev min vardag. Kan jag inte bara få vakna ur den här mardrömmen snart? Jag som tror på karma. Hur kunde mitt liv bli så här?

Jag sätter på mig mitt ögonhalsband i dag och så får vi väl se om vändningen kommer...

Hellre nära än långt bort...

2011-12-01T18:23:00.003+01:00

Lillebror var hostig i natt så vi la honom på soffan, fem steg bort. Och jag blev helt orolig över att han var så långt borta...

Det är kallare nu...

2011-11-28T19:50:00.004+01:00

Det är ju en himla tur att det är så kallt numera för takten blir liksom automatiskt snabbare under powerwalken. Annars finns det ju risk för att man fryser fast av kylan, mitt i ett steg. Den känslan dras jag ju med ändå så det behöver inte späs på så att säga...

Grekisk gästfrihet...

2011-11-26T19:43:00.004+01:00

Vi mötte helt oväntat ungarnas f.d. modersmålslärarinna i dag. Hon bjöd hem oss på hembakade kakor.

Matte, återigen...

2011-11-24T13:19:00.003+01:00

Denna vecka hade storebror multiplikationstabellerna i läxa. Han går i femman. Det hade väl varit okej om han hade gått i trean, tänker jag. Jag trodde att man lärde sig det då, enligt läroplanen. Det gjorde de i alla fall i hans förra skola. En del mindre bra saker har hopat sig när det gäller ungarnas skola som inte känns helt okej. Och spänningshuvudvärken blev återigen påtaglig...

Då: Städ, förberedning av middag och långpromenad. Nu: En huvudvärkstablett. Sen: Åka till flygplatsen.

Jag är i fullständig chock...

2011-11-23T22:39:00.003+01:00

I dag upptäckte jag en flik under meddelanden på facebook som heter övriga meddelanden. Där hade jag massor av meddelanden från okända karlar som ville ha kontakt med mig. Say what? Varför då? Varför skriver man ett meddelande till någon okänd människa som man bara har sett en bild på? Jag är i fullständig chock! Livet där ute är farligt...!!!

Flyt...

2011-11-21T20:38:00.003+01:00

Jag kom på mig själv att stå och förklara vår bostadssituation för Fia-Lottas nya väninna som kom på besök för första gången. Hon tittade på mig med stora ögon utan att säga ett ord. Då förstod jag hur krystad jag lät. Varför trodde jag att jag behövde förklara varför vi bor som vi bor för en nioåring? Jag behöver slappna av och flyta med. Men jag känner som att jag har tappat bort mig...

Tomtarna på loftet...

2011-11-21T17:28:00.003+01:00

Nä. Det var inga tomtenissar som pinglade.

När jag blev väckt av samma pinglande ljud just precis när jag somnat så rusade jag upp och sökte igenom den lilla minibostaden. Hur många grejer kan det vara som pinglar, liksom? Det var inte min mobil var det den gången heller. Men. Jag vägrade ge upp och letade frenetiskt igenom allt tills jag hittade makens gamla mobil i hyllan bakom en låda. Det var den vars batteri var på väg att dra sin sista suck eftersom det visade sig att Fia-Lotta öppnat den och sen lämnat den åt sitt öde. Mysteriet är löst...

Pingla*...

2011-11-20T20:42:00.005+01:00

*=som i bjällra eller klocka.

Någonting pinglade till precis nyss då jag just sjunkit ner i soffan efter nattningen för att titta på lite webb teve. Jo, det pinglade. Pingel? Min mobil har inget sånt ljud men jag kollade den ändå. Men det var ju inte mobilen. Så? Är det när man hör pinglande ljud som man ska uppsöka farbror doktorn? Eller är det så att tomtenissar verkligen finns?

Svettig pendling...

2011-11-19T10:03:00.002+01:00

Jag har åkt tunnelbana i morgonrusning ungefär två gånger de senaste tre åren. I går var det den tredje gången. Då strulade trafiken så att sträckan som skulle ta en halvtimme tog en timme och en kvart. Och jag blev helt svettig. Att pendla är inget jag saknar...

What to do...?

2011-11-14T13:24:00.002+01:00

Jag fyndade ungarnas första julklappar i dag och skrattade hela vägen hem. Tills jag klev innanför dörren och insåg att jag inte har någon plats att gömma dom på. Alltså. Jag. Har. Ingen. Plats. Till och med förrådet vi hyr är så fullt att saker trillar ut om man öppnar dörren. Jag har ungefär en timme på mig att hitta ett gömställe. Problemet är att sex av sju presenter är modell större. Dagens i-lands problem...

Lite för mycket information...

2011-11-12T18:18:00.004+01:00

... men jag kan inte låta bli. Dagens skratt...

Ute på stan måste lillebror alltid gå på toaletten efter mat eller fika. Alltså. Alltid. Hur som helst. Efter dagens lördagsfika gjorde jag honom sällskap in på toaletten. När jag frågade honom om han var klar svarade han så här. "Det kommer en sista kund nu som måste passera hinderbanan. Tio nio åtta sju sex fem fyra tre två eeett. Så." Och jag konstaterar, efter skrattkramperna, att livet innan barn var så tomt och tyst.

Why...?

2011-11-09T18:45:00.002+01:00

Aχ, ρε Eλλαδα, γιατι μου το εκανες και επρεπε να φυγω;

Favorit från 2010. Året då jag flyttade till mitt älskade Grekland: Nikos Ikonomopoulos.

Jämföra svensk matte internationellt...

2011-11-09T16:44:00.005+01:00

Är nyss hemkommen efter storebrors utvecklingssamtal i skolan. Där ägnade hans lärare ungefär tio minuter, av 40, att prata om hur dåliga resultat svenska barn har i matte och hur få timmar de har. Att det inte skulle hjälpa med fler läxor eftersom barnen ändå inte skulle göra dom. Att de inte kan ägna sig åt problemlösning, fast det är just det som framstående matteländer som Japan och Singapore gör, eftersom de måste rabbla själva räkningen. Att de nästa år kommer att ha ännu färre timmar matte per vecka trots att de då får betyg för första gången. Nu har ju storebror, tack och lov, bra resultat i matte och det vete tusan om han inte har en fördel av att ha gått i grekisk skola ett år?

Och. Storebrors svensklärare visste inte att ordet alfabet härstammar från grekiskan...

Läs detta...!

2011-11-09T12:14:00.002+01:00

Det här fixade min dag.

Byta ämne...

2011-11-07T17:41:00.004+01:00

Bloggen heter ju Grekland och jag, liksom. Jo, och så skriver jag om familjen och så. Men från det ena till det andra. Idag köpte jag världens godaste chokladpraliner på Märtas chokladfabrik. På en helt vanlig måndag. Ja, varför inte...?

Å...

2011-11-06T21:51:00.004+01:00

... där avgick Georgakis! Den som tror att krisen i Grekland löser sig nu räcker upp en hand? Personligen önskar jag Georgos Papandreou lite vila och ro. Jag är inte av åsikten att just han är skyldig till hela soppan själv. Men nu är jag för trött att avhandla det ämnet så jag tar med mig Malin Wollins bok "Malin från Skaftnäs" till sängen för att få mig ett gott skratt och säger god natt.

Hit men inte längre...

2011-11-06T14:02:00.004+01:00

Ungefär i morse tog tålamodet slut. Det är inte så himla mysigt att bo på 44 kvadratmeter längre. Men med hårt sammanbitna käkar upprepar jag mantrat "vi ska vara tacksamma över det vi har" till ungarna. Och till mig själv.

Till råga på allt har jag börjat få märkligt ont i fingrarna. WTF, liksom? Vad är nu det?

Ljusglimtar är ändå en skön promenad med samtal om allt möjligt, tid för läsning och god mat. Sköna söndag, trots allt...

Himlar med ögonen och tar mig för pannan...

2011-11-04T09:45:00.003+01:00

Vad kommer att hända med Grekland? Har druckit morgonkaffe framför grekisk teve. Men jag blev inte klokare för det.

Jahappnähäppjahapp. En morgonpromenad och ett museum. Och sen lite fredagsmys på det.

Hjälp, jag drunknar...

2011-11-01T20:12:00.003+01:00

... i barnens pyssel. Frånvaron av leksaker och organiserade aktiviteter har fått deras kreativitet att fullkomligt explodera. Det går inte en dag utan att de skapar något. Främst av papper och gamla tidningar. Lillebror har dessutom fått dille på att skriva egna böcker. Det är helt fantastiskt och det ultimata beviset på att om du låter ungarna vara i fred och ha lite tråkigt så kommer de att ta tag i det själva.

Men vad sjutton ska jag göra med alla konstverk? Vi får ju knappt plats som det är ändå!

Jag har sagt det förut...

2011-10-31T22:46:00.004+01:00

...och jag säger det igen...

Jag är född i född i fel land. På absolut högsta volym i mina hörlurar, eftersom ungarna sover. Nästan bättre än the greek way...

Lyssna! Och tala om för mig om du kan sitta still...

Man vänjer sig...

2011-10-31T21:54:00.003+01:00

Livet på 44 kvadratmeter känns helt normalt nu...

Tillägg. Från lyxliv till lyxliv. Typ. Det blir vad man gör det till. Lyxen, på riktigt, är en familj fylld av kärlek.

Talande όχι-dag...

2011-10-28T18:43:00.001+02:00

Eftersom όχι betyder nej. Vårt fina vän-par från Aten säger nej till Grekland i dag och sitter just nu på båten över till Italien för att senare resa genom Europa för att bosätta sig i Sverige. Hur mycket vi än vill så går det inte...

Alltså, Maria Montazami...

2011-10-27T20:29:00.004+02:00

Var det bara i min ögon hon sjönk som en sten under besöket hos Karin Hübinette?

Lillebror presenterar...

2011-10-27T20:12:00.000+02:00

...kvällens gåta.

Vad kan man göra hela dagen?

Vardagslycka...

2011-10-27T16:43:00.005+02:00

Makens hemlagade mat står i ugnen och sprider sin doft. Stilla prat mellan barn och man. Själv har jag slutit ögonen en stund, liggandes på soffan, men registrerar allt som händer i den lilla minibostaden. Så enkelt. Jag är så himla lycklig över min familj.

Lättad och värdelös...

2011-10-25T18:26:00.003+02:00

Först kändes tanken att återvända till resebranschen spännande. Men här vågar jag nu avslöja att efter första intervjun kändes det inte bra alls. Dåliga arbetstider och låg lön. Men vem är jag att ha krav, liksom? Jag ska väl vara glad över vilket jobb som helst? Efter andra intervjun har jag haft lite ont i magen varje dag. Jag ska inte gå så långt och säga att jag hoppades på ett nej. Men jag gladde mig inte så mycket som jag borde, kanske? I dag kom telefonsamtalet som sa "tack, men nej tack" och jag kände tyngden falla från mina axlar. Men lättnaden blandas med känslan av att vara lätt värdelös...

Resultatet av morgonens meditation...

2011-10-24T14:34:00.002+02:00

Jag vann en exklusiv behandling på Axelsons spa. Jag är så glad! Nu hoppas jag bara att resten av livet också faller på plats...

Det hade kunnat vara så här...

2011-10-24T14:05:00.004+02:00

Makens före detta arbetskollegor har inte fått lön på tre månader. Hade han inte fått sparken hade livet varit tufft för oss nu. Företagets ägare ligger i flera tvister med arbetsdomstolen och har nyligen tvingats ta tillbaka 24 stycken personer som fått lämna företaget tidigare. De sitter i rastrummet under hela deras arbetspass för de får inte arbeta av säkerhetsskäl. Men de får lön. Fast. De får ju inte lön för företaget har inte råd att betala. Alltså? Jag fattar verkligen inte grejen?

Samma fast annorlunda...

2011-10-22T21:39:00.002+02:00

Betydligt tröttare av fyra timmars promenad i långsamt tempo än av en och en halv timmes powerwalk. Nästan samma sträcka. Är inte det märkligt? Det är lördagens fråga... Tjing!

Ett steg fram, två steg bak...

2011-10-21T09:07:00.004+02:00

... eller nåt...

Några förargliga kilon har smugit sig på mig. Trots regelbunden träning och ingen större förändring med maten.

I går satt jag i soffan på kvällen och tittade ut över vår minibostad. Det är två steg mellan sängen och köket. Två steg från köket till vardagsrummet. Två steg från vardagsrummet till badrummet. Storstädningen är gjord på en kvart. Jämfört med ett hus med tre våningar och ett himla springandes i trapporna upp och ner och en tomt på nästan tusen kvadratmeter som skulle pysslas om nästan hela året. Skillnaden är tydligen ett par kilo plus.

Nä nu. En helg med nutrilett för en snabbstart? Och sen då? Måste flytta till ett stort hus snart...

Lider med grekerna...

2011-10-20T16:44:00.003+02:00

Vilken himla tur att maken blev av med jobbet så vi tvingades tillbaka till Sverige, tänker jag en dag som denna, då det känns som att landet inte kommer att kunna ta sig ur krisen. Och även om de lyckas med det omöjliga är det många långa hårda år som väntar.

Det var bara det...

Tänk om det är slut nu...?

2011-10-19T10:09:00.003+02:00

Jag gick vidare. Det är ju bra, och så. Jag behöver jobba. För att känna mig behövd och värdefull på ett vuxet sätt. Inte bara vara behövd och värdefull som hemmamamma... För att tjäna lite pengar och kunna bidra ekonomiskt.

Men det är ju märkligt vilken förmåga jag har att endast se det positiva när jag tittar i backspegeln. Åren som hemmamamma har varit fantastiska på många sätt och vis. Är det slut med det nu? Det är med skräckblandad förtjusning jag föreställer mig min framtid.

Jag blev kallad modig på intervjun. Jag är modig. Men faktum är att jag samtidigt är lite rädd just nu. Men jag kan ta mig igenom det och komma ut på andra sidan. Nu ska vi bara se till att jag verkligen får jobbet, för det är långt ifrån klart. Det som krånglar till det är ett annat frö som har börjat spira bredvid den här möjligheten...

Pirrpirrpirr...

2011-10-16T18:00:00.004+02:00

Jo, det där med nackspärren. Vi säger att jag är så himla stark och vältränad så det gick över på mindre än 48 timmar. Och lite tack vare Counterpain. Jag behöver höja upp mig själv, nämligen, och se alla positiva egenskaper jag har. I morgon smäller det. Jag ska på min jobbintervju och kan ju egentligen knappt förstå att någon arbetsgivare vill ha mig, en stackars avdankad hemmafru. Men jag har suttit och förberett mig i en vecka nu. Jag har ju faktiskt jobbat på andra sidan under flera år. Jag har plågat intervjuoffer på min senaste arbetsplats ett oräkneligt antal gånger. Så. Jag borde vara rutinerad. Jag kan nog räkna ut ungefär vad de kommer fråga. Men pirret uteblir inte för det. Nu ska ju jag sitta mittemot. Bästa medicinen är massor av hög musik...

Så gick det...

2011-10-14T18:21:00.004+02:00

Centrum och vårdcentralen ligger ungefär åtta minuters promenad från mig. I morse tog det närmare 20 minuter att gå dit. Väl framme tryckte läkaren på min rygg så att jag skrek rakt ut som en liten gris. Han skrev ut medicin och tyckte att jag skulle gå till sjukgymnastiken bredvid för att få lite massage eftersom mina muskler var hårda som sten.

Jag gick till sjukgymnastiken som naturligtvis inte hade några akuttider. Där blev jag hänvisad vidare till nästa rehab-mottagning. Men man ska tydligen inte få nackspärr (fast det sitter inte i nacken utan längre ner, i bröstryggen, men det heter nackspärr) på en fredag för det var fullt där också. Så jag blev hänvisad till ytterligare ett annat ställe. Fast där tyckte hon samtidigt att jag inte skulle vara ute överhuvudtaget eftersom det var kallt och blåsigt och det kunde förvärra tillståndet. Och då hade jag så ont att jag knappt kunde gå alls. Vid varje steg högg det till i övre delen av ryggen. Att leta efter det tredje stället till fots kändes som onödigt självplågeri.

Väl hemma tillbringade jag resten av dagen helt orörlig i teve-soffan med två filtar runt ryggen och nacken för värmens skull. Det finns jätteroliga program på dagen. Oprah, Ellen, mäklarprogram, program om stränga föräldrar, Nanny och Dr Phil.

Och nu. Efter sex stycken härliga receptbelagda värktabletter och två omgångar med Counterpain reste jag mig igen. Väldigt försiktigt, visserligen, men det räcker för mig. Jag trodde nämligen att jag skulle dö ett tag där.

Nackspärr eller ryggskott önskar jag inte ens min värsta fiende...

Som ett brev på posten...

2011-10-14T08:07:00.002+02:00

Efter gårdagen. Jag vred mig för häftigt i morse och drabbades av akut nackspärr i bröstryggen. Inte kul. Det gör till och med ont när jag andas. Nu googlade jag fram min lokala husläkare. Lyckades någon kasta det onda ögat på mig när hade tagit bort mitt halsband med ögat då jag gjorde min skönhetsbehandling...? Ajajaj!

Ingen som helst koppling till Grekland...

2011-10-13T15:11:00.004+02:00

Jag började dagen med en elevbehandling på Axelsons Spa School. 350 kronor för en spirulina helkroppsinpackning och ansiktsbehandling med avgiftande och utrensande alger som annars kostar så mycket som 1200 kronor. Rekommenderas varmt! Själv ska jag återvända så ofta jag har råd. Och så ska jag spana in Kerstin Florians produkter, som används hos Axelsons, lite närmare vid tillfälle.

Fräsch som en nyponros svävade jag vidare till H&M för att köpa de snygga svarta byxorna jag sett tidigare och planerat ha på jobbintervjun. Tyvärr verkar hela Stockholm ha spanat in samma byxa för de var slut i två butiker. Så då orkade jag inte sväva mer utan åkte hem i stället.

I hälsans tecken gjorde jag min nyfunna vegetariska favorit till lunch. Bulgur med tomatsås.

Koka bulgur enligt förpackningen. Fräs oregano och två vitlöksklyftor i olivolja. Tillsätt en burk krossade tomater, två nävar med torkade röda linser, frysta gröna ärtor och en gul finhackad paprika. Salta måttligt och peppra rikligt. Tillsätt eventuellt lite socker. Det ska man när man gör tomatsås för att smaken ska balanseras. Men i dag hoppade jag över det. Servera. Riv lite parmesan över kalaset och njut.

Sen tog jag min Kerstin Florian doftande person och hämtade ungarna på skolan. De hade alla haft en bra dag. Och eftersom det är torsdag har de speldag idag. Själv ska jag slänga mig på soffan efter det här inlägget och läsa min bok.

Middagen är klar. Rester från i förrgår. Kyckling med potatis i ugn.

Njo, livet i Sverige är helt okej en dag som denna...

Förbereder mig...

2011-10-12T08:21:00.001+02:00

... för en jobbintervju. Men inte till något städjobb... Håll tummarna, tack!

http://www.marinasolivolja.se/

2011-10-08T11:34:00.003+02:00

Sånt här måste ju bara stöttas. Marina på Kreta odlar oliver och gör sin alldeles egen olivolja som nu går att köpa här. Jag har just köpt en liter. Gör det du också! Lycka till, Marina!

Följa magkänslan...

2011-10-07T09:17:00.011+02:00

Jag strävar efter att följa min magkänsla i alla lägen.

Min magkänsla är inte alltid logisk i andras ögon. Precis som andras magkänsla inte alltid är logisk i mina ögon. Vad är motsatsen till att följa sin magkänsla? Om det är bra eller dåligt att följa sin magkänsla är ju som att påstå att allt i livet är svart eller vitt. Är man modig men ologisk om man följer sin magkänsla? Betyder det då att man är omodig men logisk om man inte gör det?

Här ska jag avhandla min magkänsla när det gäller mina Greklandsflyttar. Ha en trevlig läsning och ge mig gärna kommentarer!

Till exempel tog jag beslutet att flytta till Greken efter att ha träffat honom i ett par dagar. Galen? Näe. Jag kände att det var rätt. Jag följde min magkänsla. Det logiska hade antagligen varit att inte göra det. I efterhand känner jag mig modig över det beslutet.

Snabbspolning fram till livet i Sverige när jag hade hamnat i det berömda ekorrhjulet och kände att mitt liv gick per automatik. Jobb måndag till fredag. Småbarn. Inte hinna och inte orka. Trött. Maken och jag tog beslutet att flytta till Grekland för att bli egna företagare. Nog för att man som egen företagare lever med sitt arbete dygnet runt så finns det ändå en frihet i det. Vi hade dessutom båda längtat tillbaka till Grekland under en tid och tyckte att det kändes rätt. Vi följde magkänslan. Kanske var det ologiskt?

Och det gick ju åt pipan för ganska exakt när vi flyttade ner hamnade vi mitt i den ekonomiska krisens start hösten 2008 och där omgavs vi med råd som sa att vi skulle ta ut pengarna från banken snabbt för det skulle bli som Den stora depressionen, 1929. Starta företag i Grekland blev då jätteläskigt och eftersom vi bara var tjänstlediga från jobben i Sverige åkte vi tillbaka snabbt som attan. Eftersom vi inte tog beslutet baserat på magkänslan, utan av omvärldens reaktioner-det logiska, kändes projektet oavslutat.

Det resulterade i att vi försiktigt började diskutera en flytt tillbaka till Grekland efter några månader i Sverige. Inget konkret. Bara en längtan som fanns där och behövde uttryckas.

Och så plötsligt hände det. Ni vet. Man står på rätt plats vid rätt tillfälle. Maken sprang på ett jobb i Grekland trots den ekonomiska krisen. Vi behövde inte diskutera det så himla länge. Det var bara att köra. Magkänslan var helt rätt. Men kanske fullkomligt ologisk?

Och när maken förlorade sitt jobb sen kämpade vi med näbbar och klor (varför man nu uttrycker sig så?) för att kunna stanna kvar i Grekland. Förgäves. Ödet ville annorlunda. Och känslan inför det är kraftigt tudelad. Jag är tacksam över mat på bordet och tak över huvudet. Att vi är friska och har varandra. Men faktum är att vi inte följde någon magkänsla när vi flyttade tillbaka till Sverige. Men det var logiskt.

Så det där med att följa magkänslan är komplext, tänker jag. Och ibland undrar jag hur livet skulle sett ut om vi inte följt den 2008? Hur skulle livet ha sett ut om vi följde magkänslan som sa att vi skulle stanna i Grekland samma år? T.ex. Det är liksom finare att säga att man aldrig ser bakåt, endast framåt. Men det här är ju minnen jag bär med mig och då ingår de här tankarna. Tricket är bara att inte tyngas ner av funderingarna.

Trots nederlag och besvikelser är jag ändå nöjd när jag har lyssnat på den lilla magen. Och när jag inte har följt magkänslan, som det verkar vid första anblicken, så har magen ändå fått tala till slut. Därför vilar jag tryggt i känslan av att allt löser sig.

Vad vill jag med det här förvirrade inlägget då? Bara skriva av mig lite. Så, tack för terapistunden.

Grekmusik är den bästa medicinen...

2011-10-05T21:22:00.001+02:00

Underbara Andonis Remos fick mig att lätta lite på trycket...

Inte titta tillbaka...

2011-10-04T22:50:00.006+02:00

Inte titta tillbaka inte titta tillbaka inte titta tillbaka...

Men det går ju inte bara att sudda ut ett helt år ur livet? I dag tittade vi t.ex. på lite bilder och även fast vi satt och skrattade när vi påmindes om det galna året så satt jag ändå med en klump i halsen efteråt. Vad ska jag göra med alla foton som påminner om den tiden? Ska jag radera dom? Hade jag fått bestämma så hade vi varit kvar i Grekland. Men nu var det inte mitt beslut för vi hade inget annat val. Så jag sväljer väl bara klumpen i halsen då?

Strålande lördag...

2011-09-24T09:23:00.002+02:00

Jag ska ta med mig ungarna ut i skogen på milen med matsäck. Luften är frisk och lätt att andas. Solen skiner genom trädverken och de färgglada löven virvlar runt oss. Jag älskar den svenska skogen en solig höstdag! Det kommer att bli en fin dag. Vilken tur vi har. Jag har planerat den här utflykten länge och tackat nej till annat eftersom vi är viktigast för oss...

Så, hur går det annars här? Ja, vad ska jag skriva? Bostadsletandet är en börda som tynger mig. Priserna har gått upp ordentligt sedan vi köpte hus sist och det i kombination med att bankerna har betydligt hårdare krav numera gör detta till en svår nöt att knäcka. Samtidigt har vår hyresvärd visat upp en obehaglig sida som gör att vi vill flytta till något eget så snabbt som möjligt men vi vill ju inte förhasta oss och köpa något som inte känns "rätt". Va f*n, liksom. Jo, jag har dippat lite efter ankomsten till Sverige. Men det var ganska väntat. Jag har blivit erbjuden städjobb genom två olika kontakter. Steget från lyxhustru till städerska blev rätt hårt. Fast, å andra sidan var jag ju städerska som hemmafru... Ett välbetalt jobb där jag får ha på mig fina kontorskläder känns långt borta. Jag är uppenbarligen helt ointressant för arbetsgivare efter att ha varit borta från arbetslivet under flera år.

Förövrigt tar Grekland stormkliv mot konkursen så tacksamheten över att vara här är ändå djup!

Ja ja. Vad är väl en bal på slottet? Nu ska jag göra i ordning dagen. So long...

Kollar och dubbelkollar...

2011-09-13T08:58:00.002+02:00

Slängde ett öga på almanackan i morse och insåg att idag har vi varit i Sverige i tre veckor. Bara. Bara? Så jag räknade igen. Men, nej, det var tre veckor sen vi kom hit. Det känns som fem månader...

Bara en kort uppdatering...

2011-09-08T09:53:00.003+02:00

Bloggen är död men jag lever ju och ni är så himla gulliga som har kommenterat så jag tänkte bara berätta lite snabbt...

Vi bor alltså i en lägenhet söder om Stockholm som är på 44 kvadratmeter. Lyxhustrulivet är över i och med att vi sover fem personer i ett sovrum, de fyra toaletterna är ersatta av en och jag söker jobb här i regnet.

Maken är supernöjd med sitt jobb och ungarna har börjat skolan. Dagliga läxor är ersatta med tomma skolväskor och jag behöver inte längre skicka med lunchlådor. Det finns gång- och cykelväg hela vägen till skolan, och till resten av världen känns det som, och jag kan dofta på svensk skog varje dag!

Vi letar febrilt efter ett boende att köpa men har trasslat in oss i oss själva. Ska vi satsa på lägenhet/villa/dyrt/billigt/nära/långt bort/nytt/gammalt? Det känns som ett kritiskt ögonblick och väldigt definitivt. Vi tänker nämligen inte flytta på väldigt många år efter den här flytten och därför är det så viktigt att det blir rätt. Och då blir det ganska pressat.

Kanske har jag känt en längtan efter Grekland vid ett tillfälle sen vi kom hit. Men ändå är magkänslan skön för det känns bra att vi är här. Nästa sommar åker vi på semester och får en koncentrerad dos av Grekland under några veckor. Det blir nog bra så. Så kan vi ha vår vardag här i tryggheten.

Här kommer punkten...

2011-08-17T10:46:00.002+02:00

Snipp snapp snut så var bloggen slut. Det känns bra... Kraaam!

Billigt liv...

2011-08-16T20:50:00.004+02:00

Hårklippning, dam, för 10 euro. Invändig tvätt av bilen, en sån där superrengöring, 50 euro. Fika hos sockerbagaren med tårta för fem personer, plus godisbitarna vi blev bjudna på, 8 euro. Från och med nästa vecka får vi betala de svenska priserna. Och vad skulle kalaset gå på då, tro?

Från panik till en stilla sorg till en djup tacksamhet...

2011-08-15T22:56:00.003+02:00

Efter en bra, produktiv och svettig dag, då vi gått igenom nästan allt vi äger och har, slog paniken till. Vi ska verkligen lämna Grekland. Men jag har lovat mig själv att inte titta bakåt. Så kvar ligger en stilla sorg över att det är som det är. Och en djup tacksamhet infinner sig över att vi hittade en lösning. Över att vi har Sverige i bakfickan. För om jag ser på situationen med klara ögon är det mycket som är bättre i Sverige än i Grekland. Men det är ju något magiskt över det här galna och knasiga landet som liksom drar i mig...

Ta lärdom av mig här och nu...

2011-08-14T11:24:00.001+02:00

Augusti är inte en bra månad att flytta vare sig till eller från Grekland. Det är alldeles för varmt...

Försöker förstå...

2011-08-14T10:41:00.002+02:00

... hur stort eller litet 44 kvadratmeter är. Så stor eller liten är lägenheten där vi ska bo i Stockholm. Jomensåatt...

Peace of cake...

2011-08-13T09:39:00.002+02:00

Funderar som häftigast på om jag ska starta en konsultfirma och hjälpa folk som ska invandra eller utvandra. Skrev en lista i går och den är nästan avklarad. Peace of cake. Det gick som på rutin. Vi vet ju exakt vad som behöver göras. Vi räknar med att ha semester hela sista veckan. Det underlättar ju att vi har flyttat fyra gånger de senaste tre åren och därmed rensat bland grejerna varje gång...

Det jag kommer sakna mest...

2011-08-12T22:08:00.001+02:00

... är nog kvällarna och nätterna på balkongen. Stjärnklart och ljummet är min grej, liksom.

Drömmen om Grekland tog slut igår...

2011-08-12T11:58:00.004+02:00

... när vi tog beslutet att följa hjärnan istället och flytta tillbaka till Sverige. Nu känns det rätt att livet tog denna riktning så även hjärtat är någorlunda med på noterna. Flyttlassen kan gå så snart som om en vecka. I och med detta dör denna blogg och jag vill skicka ut en bukett av kärlek till er alla. Detta kapitel stängs men ett nytt öppnas. Jag hade kunnat skriva en lång avhandling här med en massa klokheter men jag har faktiskt inte tid. Så. Tack för mig!

Nu jädrans...

2011-08-11T13:34:00.001+02:00

... brinner det runt knuten.

Man vet att det är för varmt när...

2011-08-10T09:01:00.001+02:00

... man inte kan dricka bryggkaffe på morgonen utan vispar ihop en iskall frappé istället...

Jag klarade det...!

2011-08-09T17:35:00.002+02:00

Tredje barnet är äntligen simkunnigt! Första barnet lärde jag simma i Volos. Andra barnet i Halkidiki. Och nu tredje barnet här i Rio. Alla i havsvatten. Grekiskt havsvatten. Inga sunkiga svenska simhallar här inte...

Dagens middag...

2011-08-08T22:49:00.002+02:00

Småglassar från bageriet. Flera stycken. Äh, i morgon ska jag äta en rejäl frukost istället...

När stranden rörde på sig...

2011-08-07T21:27:00.003+02:00

Vi var på stranden när den plötsligt rörde sig kraftigt i sidled. Maken som stod upp hade svårt att stå still. Jag satt på en simbräda som liksom gled på sanden. Resten av strandens besökare rusade upp från sina handdukar. Och Fia-Lotta började stortjuta. Men det var en himla tur att vi inte var hemma i vårt hus när jordbävningen ägde rum för när vi kom hem hade flera lampor och prydnadssaker ramlat omkull. Den uppmättes bara till 4,7 men kändes betydligt kraftigare och en byggnad i Nafpaktos fick skador så de boende tvingas sova på hotell. Välkommen till Grekland...

Jag dör en smula...

2011-08-06T23:49:00.001+02:00

... när jag lyssnar på Mazonakis som påminner mig om när jag träffade maken...

Var nöjd med allt som livet ger...

2011-08-06T22:41:00.009+02:00

Det är något visst med den där balkongen under den stjärnklara himlen och med de ljumma vindar.

I kväll fick vi den fantastiska idén att ta med datorn ut så nu sitter vi med kall öl och lyssnar på allt mellan Veronica Maggio till Daniel Adams Ray till Amir Diab och Nikos Vertis på youtube så här när klockan närmar sig midnatt.

Och livet känns så enkelt...

Lägesrapport...

2011-08-05T18:41:00.003+02:00

Då: Lång lat dag på stranden. Massor av bad. God matsäck. Bra bok i skuggan. Nu: Nyduschad och med en doft av papaya body butter. Sen: Fisk och vin på tavernan med plaststolar på stranden.

Allt annat i livet kan vänta tills på måndag...

När du får oväntat besök...

2011-08-04T19:31:00.003+02:00

Jag frågade om han ville ha en kopp kaffe när han promenerade förbi vårt hus men han avböjde och fortsatte vidare...

Letar nytt hem...

2011-08-04T09:57:00.003+02:00

... men det känns något splittrat eftersom jag söker i olika städer och i olika länder samtidigt...

Har ni varit på semester i Grekland...?

2011-08-02T23:40:00.002+02:00

Och suttit utomhus under en stjärnklar himmel och lyssnat på cikadornas sång en ljummen sommarkväll? Well. Det är min vardag här. Jag försöker slita mig från balkongen för att titta lite på teve men har inte lyckats med det sen i början av juni. Men, men, vad är väl en bal på slottet... ?

Om någon spottar på dig i Grekland...

2011-08-02T09:32:00.003+02:00

... och säger "ftou, ftou" så betyder det ungefär "peppar, peppar". Att ingen ska slänga onda ögat på dig. På bröllopet träffade maken delar av sin stora feta grekiska släkt som inte sett honom sen hans hår var kolsvart och varken jag eller barn fanns med i bilden. De var alltså de som spottade på oss. Tack för det...

I kyrkan avbröt prästen cermonin eftersom han såg mig sitta med benen i kors. Det var tydligen helt upp åt väggarna och han bad oss utlänningar vara lite mer logiska och använda hjärnan. Och jag påmindes om varför jag inte ville gifta mig eller döpa in mina barn in i grekiska kyrkan. Jag har en stark tro men där ingår inte att Jesus eller Gud skulle döma mig för att jag sitter med benen i kors.

Sen fick lillebror magknip av hunger, eftersom middagen serverades efter klockan 22, och yrsel av alla som skulle klappa på honom och utropa hejarop och halleluja när de såg honom. Som minst och mest blond fick han mest uppmärksamhet och till slut blev det för mycket för honom så han försvann in i pappas trygga famn.

Efter middagen började musiken på riktigt och dansen inleddes med Pontiaka eftersom brudens far härstammar från Pontien. Och storebror, som ju faktiskt är 25% Pontier, gjorde självmant maken sällskap i långdansen. Det var ett stort ögonblick. Sen dansade storebror och Fia-Lotta till klockan 02 på natten.

Så, nu har vi dansat klart och har ett liv att ta itu med och en gräsmatta som behöver klippas.

Målar naglarna...

2011-07-29T08:55:00.005+02:00

... eftersom jag ska på ett stort fett grekiskt bröllop.

Då är det inte tillåtet med omålade naglar. Förövrigt ska jag klä mig i svart. Det är däremot tillåtet.

Återkommer när jag har dansat klart...

Jorden gungar under mina fötter...

2011-07-28T11:58:00.003+02:00

Bokstavligen. Jordbävning på jordbävning äger rum just nu. Den kraftigaste var på 4,7 på richterskalan. Då började Fia-Lotta att gråta, storebror att skratta och maken sprang ut på balkongen. Amäh. Man springer ju inte ut på balkongen på tredje våningen vid jordbävning, heller! Frågan är om det är efterskalv som pågår nu eller om det trappas upp?

Kvällens nöje...

2011-07-27T21:27:00.001+02:00

Sitta på min balkong och lyssna på grannens teve, som står ute på hans balkong, med högsta volymen på.

Leva billigt...

2011-07-26T14:01:00.001+02:00

Drygt 7,7 kilo vattenmelon för nio kronor. Välkommen till Grekland...