När vi pratar lån fattar inte vår personliga bankkvinna hur vi klarar oss med en lön. Jag skulle kunna vända på det och inte fatta vad andra familjer som har två löner gör med sina pengar? Vi har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Vi åker på semester varje sommar och barnen har aktiviteter, får månadspeng, födelsedagspresenter och julklappar. Vi äter ute och går på bio ibland. Har en ganska fin bil. Är livet en tävling och den som konsumerar mest vinner? För mig är det bästa i livet gratis. Att gå en mil i skogen är faktiskt svårslaget.
Jag kanske skulle satsa på en karriär som rådgivare inom privatekonomi...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


8 kommentarer:
Hej! Vi har samma "problem"! Banken räknar med ett helt annat sätt att leva. Vi skulle kunna spara en hel lön och ändå unnar vi oss allt det där ni unnar er. Shoppar gör jag när det är rea, mycket rea som nu. Nu har vi inte de lägsta lönerna men inte de allra högsta heller. Förstår inte riktigt vad andra gör. Går på krogen och dricker sprit kanske? Ibland funderar jag också på om vi inte kunde vara sådana som ger tips till andra? Har ni hittat någon bostad att köpa? Mvh Anna i V-ås
BRA! Jag tror, nej , jag vet, att det är hälsosamt för barn att inte ha för mycket- och att föräldrarna inte bara finns för att köpa och köpa grejor.
Sund inställning att det bästa i livet är gratis!! Fortsätt och njut av såna saker som en promenad i skogen och en hemmakväll med barnen! Och lycka till med lån och allt det andra, kram!
Anna: Banken räknar väääldigt högt, enligt mig! Jädrans vad vi borde göra av med pengar som trebarnsfamilj.
Japps. Snart flyttar vi!!!
Monica: Jag är överens med mig själv om hur vi lever vårt liv. Och det känns bra!
Ingabritt: Som i dag-en promenad, i sakta mak, i ett strålande vinterlandskap med solen på näsan. :-D
Känner igen det där! 1996 ville vi köpa ett hus i ett samhälle utanför Växjö, vi talar om så enorma summor som 400 000 kr. Vi gick till banken med vår budget som visade att vi skulle sänka vår boendekostnad vid ett husköp jämfört med vad vår lägenhet kostade. Rejält. Men nej. För vi levde på en lön, hade tre barn och bla bla bla. Gick raka vägen ut från banken och in på en annan, la fram vår budget igen och hon sa att detta ser ju väldigt bra ut och vi fick lån.
Brysselkakan: Skrämmande.
Samtidigt är det skrämmande att tänka på att vad som är en normal kontantinsats på en lägenhet i en Stockholmsförort är lika mycket som vad ett helt hus ute i landet kostar...
Ja, fast detta var 1996, husen är dyrare där idag! Men visst, löjligt billiga jämfört med i STHLM. Där mina svärföräldrar bor, ett litet samhälle utanför Eksjö i Småland, får man ett fint stort hus kring 100 000 kr. Men skolan är nedlagd, mataffären borta och man får åka iväg för allt sådant.
Brysselkakan: Jo, vi hade kunnat köpa ett litet radhus eller en villa för samma pris som lägenheten. Men längre ut från stan. Fast vi prioriterade att ha nära till allt istället.
Skicka en kommentar