Jag var tvungen att tänka till för att minnas lösenordet till den här bloggen. Ett tecken på att det är dags att lägga av på riktigt?
Julen var okej. Tomten kom och vi har ätit gott. Beskedet att maken inte fått jobbet han sökt fick sjunka in under julhelgen och vi började äntligen leta eget boende på nätet, har sett en lägenhet och ska på fler visningar i morgon och kommande helger. Vi har en plan och det känns bra. Nyår firades på annan ort och några dagar in på 2012 bröt jag foten under en springtur i regn, blåst och mörker. Det var ungefär vad jag inte behövde. Men det är ju bara att acceptera läget.
God fortsättning till er alla och jag önskar er allt gott inför 2012.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nämen vilken otur. Stackare där. Hoppas hoppas det läker fort.
God fortsättning på er
Men stackars dig... Hoppas den läker fort och du är på språng snart igen. Och att ni snart hittar ett superbra boende!!!
Se det som att "det var tur att du bröt foten nu när du är arbetslös".
Så slipper du sånt elände när du fått jobb. =)
Vi hade också en underbar jul med mer fokus på samvaro och att ha det roligt. Vi vuxna hade också satt en övre gräns på julklappsinköp, så här byttes det klappar som vanligt, hälften så billiga som andra år, men det var kul att få och att ge.
Skönt att höra av dej igen!
Kram!
Trist med bruten fot!! Men hoppas den läker fort. Måste kännas skönt att ha en plan i alla fall och att jobba för den. Lycka till med bostadssökandet!
Linda: Äntligen vågar jag börja tro att det faktiskt kommer att bli bättre!
Brysselkakan: Jag är väl inte på språng, direkt. Men några haltande steg är ett steg i rätt riktning!
Marina: Jo, så kan man väl se det?
Vi ger inte julklappar till vuxna i vår släkt. Endast till ungarna. Men sen kan man ju diskutera om en 20-åring är en unge? *fniss*
Ingabritt: Det funkar inte för mig att bara glida runt helt planlöst och vänta. Jag behöver en plan och ett mål att jobba för. Och det har vi nu. Var det värt att vänta på svaret om det eventuella jobbet som försatte oss i koma? Jo. Men det är skönt att ha klivit ur koman nu. Tyvärr halkade jag tillbaka några steg när jag bröt foten. Men men. Nu är ju det också på väg att bli bättre. Så. Allt kommer att bli bra. Snart.
Skicka en kommentar