Ett litet steg för mänskligheten...

... men ett stort steg för mig. Ordentligt haltande kunde jag faktiskt gå lite helt utan kryckor i morse. Knappt tre veckor efter att jag bröt fotleden. Det gör ont men inte så ont att jag inte kan bita ihop. Jag tror på analysen att det är bättre att röra sig med en liten smärta än att vara helt still. Det måste ju snabba på rehabiliteringen.

Min fraktur i foten var ju ett okomplicerat brott som inte behövde opereras. Och så här i efterhand tänker jag att det var nog bra att jag valde skenan istället för gips. Det underlättar nog när man ska komma upp på fötter igen.

Men jag höll på att bli helt galen ett tag där. Visserligen är det lång väg kvar men det är ju bara att börja traska, liksom...